Fysioterapi
Publicerad: 2020-08-25
Fysioterapi vid EDS och HSD kan vara en utmaning, men är samtidigt en viktig komponent för att behålla muskelstyrka och kondition samt för att förebygga skador och öka stabiliteten kring lederna. Även så kallad fatigue (svår utmattning) kan minskas av träning.
Fysioterapi vid EDS/HSD är något som behöver pågå kontinuerligt. Vissa märker ganska omedelbart resultat, medan det för andra kan ta lång tid och även följas av tillfälliga försämringar.
Det är viktigt att fysioterapeuten har ett holistiskt synsätt och ser till hela personens kropp och rörelsemönster. En person med EDS/HSD har ofta en nedsatt kroppsuppfattning och har svårt att känna av var lederna befinner sig och har därmed svårt att utföra en rörelse korrekt. Därför behövs hjälp med detta. Ett sätt kan vara att filma när man gör en rörelse eller att sitta framför en spegel för att se hur man använder kroppen. Även specifik träning som basal kroppskännedom eller Feldenkrais, kan ge gott resultat.
Stabilitetsträning är viktigt för att stärka musklerna runt lederna. Fokus vid träning bör även ligga på balans och koordination.
Styrketräning bör ske lugnt och kontrollerat. Det är bättre att använda lägre vikter och fler upprepningar, än för tunga vikter.
Att träna bålstabilitet är viktigt för att bibehålla god hållning, uthållighet, balans och muskelstyrka. Träningen bör starta i liggande för att sedan övergå i sittande, stående och slutligen i rörelse.
Träningsformer som simning, promenader eller pilates kan fungera bra. Ridning är en annan träningsform som ofta tolereras väl. För en del fungerar det bättre att träna i vatten. Kontaktsporter, sporter med mycket hopp eller tacklingar, bör däremot utövas med försiktighet då risken för skador är stor.
Träning vid POTS är viktigt för att försöka stärka benmuskulaturen och undvika ytterligare försämring på grund av minskad kondition. Dock ska alltid träningen vara anpassad efter personens förutsättningar och inte leda till svåra bakslag, även om en viss försämring av symtom ofta upplevs i början. Att lägga in tid för återhämtning är viktigt.
Träning vid POTS bör börja i liggande och sedan i sittande. Först när detta tolereras väl kan träning övergå i stående. Aktiviteter som kan vara lämpliga är simning, liggande cykling, roddmaskin eller pilates, samt olika övningar för att stärka benmusklerna.
Den trötthet som många känner i musklerna ska respekteras och det kan behövas tid för aktiv vila båda före och efter träning. Träningspassen behöver ofta vara kortare än för en icke-överrörlig individ.
Åsikterna kring stretching vid EDS/HSD går isär. Många menar dock att man kan stretcha om detta görs kontrollerat och man ser till att inte stretcha ut själva senan utan endast muskeln. Många med överrörlighet och instabila leder blir stela och får krampande muskler efter rörelse. Därför är det viktigt att praktisera aktiv vila och avslappning i olika former för att få musklerna att vila och på så sätt återhämta sig.
Det är viktigt att all träning utgår från den enskilda personens behov och förutsättningar. Även om viss ökad trötthet och muskelvärk kan förekomma efter träning, så ska inte detta öka på sikt eller hålla i sig i flera dagar. I så fall är nivån fel och bör anpassas.
Ibland kan ortoser behövas vid träning för att skydda leden och få rätt muskler att arbeta.