Hypermobilitet och överrörlighet är samma sak. Ordet hypermobilitet kommer från det grekiska ordet ”hyper” som betyder ”över” och det latinska ordet för rörlighet ”mobilitas”. Hypermobilitet innebär att en led har större rörelseomfång än normalt.

Ehlers-Danlos syndrom är ett samlingsnamn för en grupp ärftliga tillstånd som karaktäriseras av att bindväven har en förändrad struktur. Bindväv består av kollagen, ett slags äggviteämne och är det lim som håller ihop kroppens beståndsdelar. Beroende på vilken typ av kollagen som är drabbat och hur det har skett, kan det uppstå olika konsekvenser i kroppen. Inte bara i form av försämrad hållfasthet och ökad töjbarhet i senor, ligament och hud, utan i vissa fall även avvikelser i skelett, blodkärl och inre organ. Ehlers-Danlos syndrom betraktas som en multisystemåkomma där yttringar kan uppstå på många olika ställen i kroppen. Omfattning och svårighetsgrad varierar från fall till fall.

HSD – Hypermobilitetsspektrumstörning, är en bred diagnos som innefattar överrörlighet i en eller flera leder. Det tas även hänsyn till historisk överrörlighet, det vill säga överrörlighet som barn men inte i vuxen ålder.
Andra symtom som hör till diagnosen är kronisk smärta, nedsatt kroppsuppfattning, muskeltrötthet, upprepade små skador och dislokationer (urledvridning). Även besvär som inte är direkt kopplade till överrörligheten, förekommer ofta. När det gäller symtomen kan hEDS och HSD te sig mycket likartat, men skillnad är att diagnoskriterierna för HSD inte är lika snäva och specifika som vid hEDS. HSD kan kräva samma form av behandling som hEDS och är inte på något sätt ett lindrigare tillstånd. Däremot anses HSD vara betydligt mer vanligt förekommande.

Förekomsten för alla EDS-typer sammantaget beräknas vara 1 på 2500-5000 individer. Helt säkra siffror finns inte då många förmodligen saknar diagnos eller har fått andra, felaktiga diagnoser. hEDS är den vanligaste av EDS-typerna. Klassisk EDS (cEDS) beräknas finnas hos 1 på 20 000 och vaskulär EDS (vEDS) är mycket sällsynt och finns hos ca 2-3 på 1 000 000. HSD är däremot betydligt vanligare och där talas det om siffror som 340 på 10 000, alltså 3,4 % av befolkningen.

Den vanligaste typen av EDS är hypermobil Ehlers-Danlos (hEDS). I nuläget finns inget genetiskt test som kan säkerställa denna diagnos. Istället ställs diagnosen genom kliniska iakttagelser – undersökningsfynd, anamnes och familjehistoria. I nuläget ligger ansvaret för diagnostisering av de vanligaste typerna hos primärvården.<br Länk till diagnoskriterierna för hEDS: https://nationelltklinisktkunskapsstod.se/Dokument/Ehlers-Danlos_syndrom
De övriga tretton typerna av EDS kan säkerställas med ett gentest. Om det finns misstanke om den ovanliga vaskulära typen (vEDS) ska alltid gentest tas. Diagnosen HSD ställs också genom klinisk undersökning. Länk till diagnoskriterierna för G-HSD (Generell Hypermobilitetsspektrumstörning): https://nationelltklinisktkunskapsstod.se/dokument/d3e0c501-b748-4102-a020-8cd2deecc714

Bindväv är en typ av stödjevävnad som binder samman andra slags vävnader (bind-väv). Olika sorters bindväv fyller olika funktioner i kroppen och ser därför olika ut. Bindväv består av kollagen, ett slags äggviteämne och är det lim som håller ihop kroppens beståndsdelar. Beroende på vilken typ av kollagen som är drabbat och hur det har skett, kan det uppstå olika konsekvenser i kroppen. Inte bara i form av försämrad hållfasthet och ökad töjbarhet i senor, ligament och hud, utan i vissa fall även avvikelser i skelett, blodkärl och inre organ.

Nej, EDS och HSD beror på genetiska avvikelser och kan inte stärkas genom kollagen i tablett-, kräm- eller pulverform. Genfelen gör att en viss byggmanual för kollagenet är felaktig och denna information finns i varje cell. Även om du tar kollagen i tablettform, pulver eller kräm, kommer detta att brytas ner i kroppen och sedan byggas upp enligt den felaktiga manualen. Även om kroppen skulle ta upp och på något vis kunna dra nytta av kollagenet, ligger felet i själva uppbyggnadsprocessen, varpå det skulle krävas en omprogrammering av genen för att den felaktiga byggnaden av kollagenet ska upphöra. Detta kan varken tabletter, krämer eller pulver som innehåller kollagen åstadkomma.

Specialistbegreppet är skyddat genom lagen och vem som helst får inte kalla sig för specialist. Några EDS- eller HSD-specialister finns egentligen inte, men det finns läkare som helt eller delvis ägnar sig åt de vanligare typerna av EDS och HSD. Ansvaret för att diagnostisera EDS och HSD ligger i nuläget hos primärvården och det är i frånvaro av expertteam, också lämpligt att primärvården fungerar som ”spindeln i nätet” för denna patientgrupp. Med en bra husläkare, och lite extra tålamod för att det kan ta tid att utreda allt och bygga upp en bra relation, kommer en ofta långt! Den ovanliga vEDS, samt övriga sällsynta typer, ska alltid remitteras till klinisk genetik och följas upp av specialister inom olika områden. EDS och HSD tillhör ingen specifik enhet och symtombilden är ofta komplex och bred. Därför behöves specialister från ett flertal områden under livets gång.
Det finns riktlinjer för utredning, diagnos och behandling av EDS- och HSD-patienter.

Här finns inga generella rekommendationer, förutom att vEDS kan innebära allvarliga risker för både barnet och mamman. Vid en eventuell vEDS-diagnos rekommenderas det att en planerar en graviditet i samråd med en läkare. Risken för allvarliga komplikationer är som störst när mamman inte vet om att hon har vEDS och därmed inte står under medicinsk uppsikt. Samma rekommendationer som gäller vid kirurgiska ingrepp, ska tas i beaktande inför ett eventuellt kejsarsnitt. En graviditet innebär alltid vissa risker och är en stor påfrestning för kroppen oavsett om en har EDS/HSD eller inte. Det viktigaste är att utgå från hur en mår kroppsligt och om en tror att en orkar med att bära och föda ett barn. Är du orolig bör du prata med din läkare och lyssna på din kropp.

I Sverige har vi fritt vårdval, dvs. rätt till egenremiss och fritt vårdval inom primärvården, så du kan på egen hand söka dig till vilken läkare eller vårdcentral du vill. När det gäller diagnostisering av hEDS och HSD, ligger ansvaret i nuläget hos primärvården. Vem som behandlar patienten kan dock variera eftersom det beror på symtombild. De mer ovanliga typerna av EDS ska remitteras vidare till klinisk genetik för bedömning och typsättning, men primärvården kan och får beställa gentest för vaskulär Ehlers-Danlos (vEDS). Kostnaden tillfaller då primärvården (din vårdcentral). Om du inte får gehör eller om du anser att du inte får rätt bemötande kan du göra följande:

• Lämna synpunkter och klaga
  Om du är missnöjd med bemötandet eller anser att du inte har fått rätt vård, har du rätt att klaga och lämna synpunkter. Det är bra att i första hand vända sig direkt till den läkare eller annan vårdpersonal som har undersökt och behandlat dig. Du kan också vända dig till chefen vid den enhet som du har besökt.
• Ta hjälp av patientnämnden
  Patientnämnden, eller förtroendenämnden som det heter i vissa landsting, ska finnas i alla landsting och regioner. Man kan ringa eller skriva till patientnämnden/förtroendenämnden.
• Ny medicinsk bedömning (second opinion). Reglerna kring detta framgår av hälso- och sjukvårdslagen samt patientlagen.
• Som patient har en möjlighet att skicka en egen vårdbegäran (kallas också för egenremiss). Denna bedöms på samma sätt som en läkarremiss.

Det behövs ingen remiss för att få komma till en fysioterapeut (tidigare hette det sjukgymnast), utan det räcker att ringa och boka en tid. När du bokar en tid kan du fråga om någon på mottagningen har erfarenhet av EDS- och HSD-patienter. Att hitta en fysioterapeut som är kunnig inom symptomatisk överrörlighet kan vara något av en utmaning. Ingen individ med EDS och HSD är den andra lik och symtombilden är ofta komplex. Utöver led- och muskelrelaterade besvär så kan t.ex. trötthet och besvär från det autonoma nervsystemet försvåra träningen. Att hitta en fysioterapeut som förstår helhetsbilden kan därför vara svårt. Samtidigt är just fysioterapeuterna ibland de första att uppmärksamma överrörligheten, vilket då kan bli startskottet för en EDS- eller HSD-utredning. Basal kroppskännedom eller Feldenkrais kan vara tekniker som fungerar väl vid EDS och HSD. Det är enkla rörelseövningar anpassade efter människans anatomiska förutsättningar och rörelsemönster och kan vara en bra start för att lära känna sin egen kropp, dess kapacitet och begränsningar.

Det finns flera olika statliga tandvårdsstöd och ett som landstinget ansvarar för. Börja med att prata med din tandläkare eller läkare för att se om du kan ansöka om något av dessa. För att ansöka om stödet krävs att läkaren/tandläkaren fyller i särskilda blanketter beroende på vilket stöd man ansöker om. Man är inte per automatik berättigad till tandvårdsstöd när man har en diagnos, utan varje ansökan bedöms individuellt.

Kommunens biståndshandläggare är en viktig person. Vissa landsting har även habiliteringscenter som ger råd och stöd för funktionshindrade. Arbetsterapeuter kan bistå med råd om lämpliga hjälpmedel för hemmet samt vissa ortoser (ledskydd). Hos försäkringskassan får du hjälp med handikappersättning, bilstöd m.m.

Det finns många fonder där enskilda kan söka medel. Till exempel på din kommuns sociala avdelning, kyrkan, landstinget, högstadie- eller gymnasieskolan, fackföreningen, Lion’s Club eller Odd Fellow. På sidan: www.globalgrant.com kan en registrera sig för att sedan kunna söka fonder. Det kostar en summa men det kan det vara värt. Vissa bibliotek har även egen inloggning som du kan få låna, men då kanske du får betala någon krona för eventuella utskrifter. Sök i första hand själv på internet och låt dig inte luras av de som tar betalt upp mot 500 kr för att göra en sammanställning åt dig, du klarar det precis lika bra själv!