Ny dom underlättar för personer med aktivitetsersättning på deltid

Försäkringskassan har efter en process med flera domar förlorat i Högsta förvaltningsdomstolen i fråga om sin rigida syn gällande arbetsförmåga vid partiell aktivitetsersättning. I korthet innebär domen att arbetsförmågan vid 25, 50 eller 75 procents ersättning inte ska bedömas per dag utan över tid.

För personer med EDS eller HSD kan domen få stor betydelse då dagsformen kan variera kraftigt.

Högsta förvaltningsdomstolens tolkning av reglerna ska vara vägledande och därför följas när Försäkringskassan bedömer och beslutar enligt dem. Domen innebär ett klargörande av att arbetsförmågan ska bedömas över tid, inte per dag. Att någon som får partiell aktivitetsersättning jobbar mer en viss vecka eller vissa dagar, räcker alltså inte för att Försäkringskassan ska bedöma att en person har visat en större arbetsförmåga. Det går inte att säga exakt hur lång period man ska titta på vid bedömningen men enligt Högsta förvaltningsdomstolen är det rimligt att det som utgångspunkt är genomsnittlig arbetstid under en månad.

Det finns ingen regel eller bestämmelse som säger att den som får partiell aktivitetsersättning (eller sjukersättning) måste fördela arbetstiden jämnt över varje dag och vecka.
Medicinska skäl kan tala för en ojämn fördelning av arbetstiden, men det är inte ett krav. Det kan exempelvis vara godtagbart att arbetsgivaren lägger schemat så att arbetstiden blir oregelbunden.
Försäkringskassan måste då ta hänsyn även till andra saker i sin bedömning, till exempel hur stora variationerna i arbetstid är eller vilken sjukdom/funktionsnedsättning personen har och på vilket sätt den påverkar förmågan att arbeta.
Om arbetstidens fördelning visar att man mer än tillfälligtvis klarar av att jobba mer, har det dock betydelse för bedömningen av arbetsförmåga och ersättningsnivå.

Om aktivitetsersättning (och sjukersättning) 

Den som är mellan 19 och 29 år och har en sjukdom eller funktionsnedsättning som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel under minst ett år kan få aktivitetsersättning.
När det bedöms hur nedsatt arbetsförmågan är ska Försäkringskassan ta hänsyn till den försäkrades förmåga att försörja sig själv genom arbete.
Beroende på hur nedsatt arbetsförmågan är lämnas aktivitetsersättning som hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.
Rätt till sjukersättning bedöms enligt samma regler som aktivitetsersättning. Skillnaderna mellan dessa ersättningar handlar om vid vilken ålder man kan ha rätt till ersättningen och om det gäller för en viss tid eller tills vidare.
Aktivitetsersättning/sjukersättning är ersättning vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan. Sjukpenning är en annan typ av förmån och andra bestämmelser gäller därför då.
Sjukpenning är en dagersättning och vid deltidssjukskrivning är huvudregeln att arbetstiden ska minskas per dag i förhållande till hur mycket arbetsförmågan är nedsatt.
Men man kan få fördela arbetstiden ojämnt vid deltidssjukskrivning under någon av dessa förutsättningar: 1) om det är medicinskt motiverat 2) om det inte försämrar möjligheterna att börja arbeta igen.