Smärta

Definitionen på smärta är ”en sensorisk och emotionell upplevelse vilken kan korreleras till verklig eller möjlig vävnadsskada eller uttrycks i termer av sådan skada.” (IASP, International Association for the Study of Pain)

Smärta kan vara både akut och långvarig och vara en blandning av flera olika typer. Långvarig smärta definieras som smärta i mer än tre månader.

Generellt sätt kan smärta delas upp i tre olika typer.

Nociceptiv smärta eller vävnadsskadesmärta. Denna typ av smärta uppkommer vid skada eller vid hot om skada, av kroppens vävnad. Exempel på nociceptiv smärta är artros, gikt eller kroniskt bensår.

Neuropatisk eller nervsmärta uppkommer vid skada eller förändring av nervsystemet. Detta kan ske på både perifer (yttre) och central nivå. Denna typ av smärta ger nedsatt eller förändrad känsel. Området kan kännas bedövat, men samtidigt kan lätt beröring utlösa stor smärta. Detta kallas allodyni.

Exempel på sjukdomar som kan ge sådan smärta är MS, Stroke, ryggmärgsskada, diskbråck, diabetes mellitus eller fantomsmärtor efter en amputation.

Neuropatisk smärta kan vara svårbehandlad och ofta krävs andra läkemedel än de vanliga smärtlindrande medicinerna.

Nociplastisk smärta innebär plastiska förändringar i smärtsystemet, något som kan uppstå efter en längre tids smärta. En akut nociceptiv eller neuropatisk smärta kan efterhand övergå till en nociplastisk smärta. Vid nociplastisk smärta blir nervsignalerna extra känsliga och leder till en störd smärtmudolering. Detta ger ökad smärtkänslighet. Det ger även smärtspridning, en lokal smärta kan efterhand sprida sig och bli generell.

Sjukdomar som ger sådan här smärta är Fibromyalgi, endometrios, reumatiska sjukdomar, migrän etc

Vid EDS och HSD förekommer ofta smärta. En blandning av nociceptiv och neuropatisk smärta kan förekomma och även nociplastisk smärta kan utvecklas över tid.

Överrörlighet kan ge nociceptiv smärta i leder eller muskler och ibland vara av en inflammatorisk karaktär. Nervsmärta kan förekomma om nervbanor blir retade.

Smärtbehandling vid symptomatisk överrörlighet liknar den vid annan långvarig smärta. Ofta behövs det teambaserad rehabilitering med träningsupplägg som innefattar hållning, balans, stabilitet, proprioception (ledsinne) och kognitiv beteendeterapi.

Icke-farmakologisk smärtlindring kan vara TENS (svaga elektromagnetiska impulser), kyla- och värmebehandling, avslappningsövningar, akupunktur, massage och kinesiotejp. En del upplever att det kan kännas skönt med kompressionskläder.

Vid farmakologisk smärtbehandling är grundbehandlingen paracetamol (Alvedon) och ibland NSAID (Ipren) som dock ska användas med viss försiktighet med tanke på bland annat blödningsrisk. Vid långvarig smärta används ofta olika former av antiepileptika eller antidepressiva läkemedel. Opioder bör undvikas då det kan förvärra andra symtom vid EDS/HSD bland annat dysautonomi. Opioder kan dock behövas i kortare perioder vid t.ex. en skada eller luxation eller vid samsjuklighet. Detta är generella rekommendationer och en individuell bedömning måste alltid göras.

Personer med långvarig smärta kan tyvärr sällan uppleva smärtfrihet, men situationen kan oftast bli avsevärt förbättrad med rätt hjälp och behandling.

Kunskapstöd för långvarig smärta hos vuxna
https://vardpersonal.1177.se/kunskapsstod/vardforlopp/smarta—langvarig-hos-vuxna

EDS webinarie 20200910 studie kring smärta.

Läkartidningen har haft en specialserie om smärta och smärtvård, nu finns artiklarna samlade, för den som är intresserad: https://lakartidningen.se/special-smarta/?fbclid=IwAR0wDTDOngqlqV4aiRC1vHQplUkfb3BwTkXQ_2L_CldIFFA9BKIxgXjsvH4

Referat från smärtkonferens april 2021pain management [1]